I huvudet på Kopparbergs BK

I huvudet på Kopparbergs BK

Om bloggen

Denna blogg är ett försök att beskriva vardagen hos Kopparbergs Brukshundklubb såväl från styrelsens perspektiv som från några av våra medlemmar.

Min barndoms hundar

Tankar i allmänhetPosted by Ordförande Sun, September 23, 2018 15:12:18
Ett par gånger per år så är det tacksamt för riks-och lokalpress att göra artiklar om populäraste hundrasen, vanligaste namnen på hundarna och andra skojiga populärartiklar.
Under sommaren i år 2018 var det just en sådan artikel där man jämförde vanligaste namn på hundar med vanligaste namn på barn. Poängen var att det numer var ungefär samma namn som dök upp. Då tänkte jag...nyhetsvärde noll och inget nytt under solen. Varför då tänker ni? Jo det fick mig att tänka på min barndoms hundar.
I min släkt så var hundar det dominerande inslaget när det gällde husdjur. Jag kan faktiskt inte påminna mig om en enda katt hos någon. Dessa hundar som dök upp hos mina släktingar hade också namn som utan vidare kunde placera in sig på namnlistan på grannskapets barn så det fenomenet var redan uppfunnet.
Vilka var då dessa hundar?
Den närmaste var min mormors pudel, Camilla. Det var en vit pudeltik som var i storlek någonstans mellan dvärg och mellan. Fantastiskt snäll (i det stora hela) men långt ifrån en skönhet i alla fall i den vardagslooken hon hade. Möjligtvis skulle någon skicklig frisör kunnat få till en skönhet men det var aldrig fokus. När jag skriver att hon var snäll i det stora hela så var det egentligen bara en händelse som drog ner omdömet och det vara när hon helt sonika bet ihjäl en gråsparv som jag tagit hand om och som jag trodde skulle bli tam :-).
Nästa bekantskap var även det en pudel som min mammas moster och morbror hade. Det var en brun storpudel eller kungspudel som de kallades då. Hennes namn var Lena och hon var en Stockholmsböna. Lena var friserad, skapligt snygg med bortskämd så till den milda grad. Hon åt inte om hon inte blev matad...
En annan moster och morbror på min mammas sida hade en släthårig normaltax eller blanktax som en del sa. Hon hette Nina och var svart med tantecken. Nina var nog som taxar i allmänhet och tyckte att det här med barn var överskattat.
Det fanns även en hanhund med i bilden och det var en cocker spaniel som kallades Truls.
Ni ser det var "mänskliga" namn över hela linjen och det fortsatte med min första riktigt egna hund som kallades Augusta. Men efter henne har de fått andra namn Yazzir, Speedy, Tequila, Mulle m.fl.
Jag har haft en tik som hette Sune och för att ingen ska känna sig åsidosatt och kränkt ska jag kalla min nästa hanhund för Lisbeth om jag nu skaffar någon.
Den som lever får se.
Ha det gott
/Barbro